DelaRespekten för fackliga rättigheter i Mellanöstern är mycket låg och situationen förändrades inte mycket under år 2010. Några av världens mest restriktiva arbetsmarknadslagar finns i den här regionen och det är närmast omöjligt att gå ut i lagliga strejker. Migrantarbetare och hushållsanställda är speciellt utsatta för trakasserier och övergrepp.
Några av de mest uppmärksammade fackliga fallen 2010 är från Iran, där Farzad Kamangar, medlem av Kurdistans lärarförbund, hängdes i hemlighet efter en skenrättegång på fem minuter. Där avtjänar också Mansour Osanloo och Ebrahim Madadi, ordförande respektive vice ordförande för bussförarfacket i Teheran (Vahed) långa fängelsestraff för att de har försvarat arbetstagarnas rättigheter. På sina håll använde Irans regering sina ”säkerhetslagar” för att slå ner facklig verksamhet och alla former av opposition. Under år 2010 dömdes flera fackligt aktiva till fängelse efter att ha anklagats för ”propaganda mot staten”, ”störande av den allmänna ordningen”, ”spridande av lögner” och liknande. Bland de dömda fanns fyra medlemmar av det oberoende sockerarbetarförbundet (Haft Tapeh).
I grannlandet Irak överlevde ordföranden för journalistförbundet, Moaid Al-Lami, ett andra mordförsök. Under år 2008 blev han överfallen bara två månader efter att han valts att efterträda Shibab Al-Tamimi som hade mördats. En annan oroande händelse inträffade när energiministern gav polisen order att slå igen elarbetarförbundet och beslagta deras tillgångar. Fortfarande gäller landets arbetsmarknadslagar från Saddam Husseins tid, vilket gör fackliga organisationer förbjudna i Irak. Ett förslag till ny arbetsmarknadslag las fram redan år 2007, men har ännu inte antagits.
Offentliganställda i Kuwait får inte organisera sig i fackföreningar och detsamma gäller statstjänstemän i Libanon, Oman och Qatar. Enligt arbetsmarknadslagarna i de flesta av regionens länder, exempelvis i Bahrain, Irak, Jemen, Jordanien, Kuwait, Oman, Qatar och Syrien, tillåts bara en enda facklig centralorganisation, vilket gör att regeringarna kan kontrollera den verksamheten. Arbetsmarknadslagarna i Iran, Saudiarabien och Förenade arabemiraten hindrar bildandet av självständiga fackliga organisationer.
Begränsningar i föreningsfriheten påverkar i sin tur rätten till kollektiva förhandlingar och strejkrätten. I länder där rätten till kollektiva förhandlingar finns är den ofta begränsad eller mycket svår att utnyttja.
Det är ofta svårt att arrangera lagliga strejker. I Jordanien och Jemen krävs förhandstillstånd från myndigheterna innan en strejk kan organiseras och i Förenade arabemiraten, Palestina och Israel kan myndigheterna ingripa och stoppa en strejk. I Syrien kan de som utlyser en strejk straffas och bötfällas och i Libanon måste strejkande arbetstagare ta ansvar för eventuella skador. I Iran och Saudiarabien råder totalt strejkförbud.
Trots de lagstadgade begränsningarna utlystes under 2010 många strejker i Mellanöstern, vilka oftast bemöttes med förtryck eller repression. Efter en strejkfylld period förbjöd exempelvis regeringen i Kuwait alla strejker. I Irak flyttades flera fackliga ledare till andra arbetsplatser efter en strejk och i Palestina sparkades arbetstagare som strejkade mot farlig arbetsmiljö. I Förenade arabemiraten och Jemen greps arbetare av polis sedan de arrangerat protester mot dåliga löner och arbetsvillkor och i både Bahrain och Qatar deporterades migrantarbetare från byggnadsindustrin efter strejk.
En stor del av arbetskraften i flera av regionens länder är migrantarbetare. I Kuwait, Qatar och Förenade arabemiraten utgör de 70 - 80 procent av befolkningen. Migrantarbetarna, arbetar mest som hushållsarbetare och i byggnadsindustrin, har ofta begränsade fackliga rättigheter i lagstiftningen och utsätts ofta för diskriminering, trakasserier och övergrepp.
De vanligaste kränkningarna är konfiskering av passet, tvångsarbete och löner som ibland inte betalas ut på flera månader. Sponsorsystemet som finns i många länder binder arbetstagarna till arbetsgivarna, och de inte kan byta arbetsgivare om de utsätts för övergrepp. I Saudiarabien och Kuwait kan arbetsgivarna till och med hindra migrantarbetare från att lämna landet.
Migranter i hushållsarbete drabbas särskilt hårt. De omfattas i regel inte av arbetsmarknadslagarna och utsätts ofta för fysiska och sexuella övergrepp av arbetsgivarna. De tvingas arbeta mycket långa dagar utan ledigheter och får inte lön i tid. Även om det i flera länder tagits fram utkast till nya arbetsmarknadslagarna som också omfattar hushållsanställda, har det hitills bara skett i Jordanien (år 2008).
IFS Kränkningar av fackliga rättigheter 2011
Översättning: Kerstin Wallin
Mer läsning:
Analys av Mustapha Tlili, chef för IFS regionkontor för arabländerna, Amman – Jordanien (doc)
