Asien

Oroligheter inom beklädnadsindustrin ledde också 2010 till hårt förtryck. I Bangladesh utlystes protester under hela året och de möttes oftast med brutalt polisvåld. Sex personer som arbetade för arbetarnas rättigheter dödades av polisen och företagshuliganer och dussintals sårades när polisen slog till mot strejkerna. Razzior gjordes hemma hos textilarbetarnas ledare och de hotades också till livet. Omkring 5 000 textilarbetare fick sparken därför att de deltagit i protesterna.

I Indien blev textilarbetare angripna och svårt misshandlade och en facklig ledare kidnappades. På andra håll i landet genomfördes under året massiva strejker och två generalstrejker. Den senaste generalstrejken fick stöd av runt 100 miljoner arbetare. Över 500 fackliga medlemmar greps för att de deltagit i protesterna och många sårades. Polisen dödade också två arbetare som protesterade mot att en av deras kamrater dödats.

Fackligt aktiva dödades också i andra asiatiska länder. I Pakistan mördades en textilarbetarledare och en fackligt aktiv på fackets kontor precis innan en strejk skulle börja. I Filippinerna sköts och dödades tre fackliga ledare i olika aktioner. I länder som Kambodja, Nepal och Sri Lanka hotades fackligt aktiva med misshandel och död. I Pakistan blev en facklig ledare kidnappad och torterad för att han försvarade arbetarnas rättigheter.

Våld mot arbetstagare och fackliga medlemmar är mycket vanligt i regionen. I Kina, där antalet strejker fortsatte öka, blev demonstranter ofta motade med våld av kravallpolis och inhyrda ligister. Strejkvakter i Filippinerna angreps, besköts och trakasserades. I Fiji fortsätter en diktator att skrämma och hota fackliga medlemmar och i Sydkorea klagar de fackliga organisationerna över onödigt brutala polisåtgärder.

I nästan alla asiatiska länder greps fackliga medlemmar och de som arbetar för arbetstagarnas rättigheter, ofta i samband med protester och strejker. Av de cirka 900 gripandena i regionen under år 2010, skedde över hälften i Indien. Många gripanden ägde också rum i Bangladesh, Sydkorea och Pakistan. I Vietnam greps tre arbetaraktivister för att de delade ut broschyrer som kritiserade regeringen och organiserade strejker. De dömdes till mellan sju och nio års fängelse.

Fackliga medlemmar över hela Asien drabbades också av olika former av antifackligt förtryck, exempelvis om avskedanden, trakasserier, hot och diskriminering. I Kambodja blev 817 arbetare sparkade efter en landsomfattande strejk för högre minimilön. I Sydkorea trakasserade myndigheterna fackligt organiserade statstjänstemän så kraftigt att deras fackförening inte längre kunde fungera. I Thailand avskedades fackliga medlemmar och ledare på grund av falska anklagelser om stöld och slarv. Regeringen i Macau misstänks föra en svart lista över fackligt aktiva, och detsamma gäller arbetsgivare på Maldiverna.

Facklig organisering är ofta en mycket svårt. I Burma och Nordkorea får fackliga organisationer inte verka alls. Även om lagarna i Burma ger teoretisk möjlighet till bildande av fackföreningar, gör restriktioner kring processen det i praktiken omöjligt att göra det lagligt. Följden är att fackföreningar i Burma måste arbeta underjordiskt. Författningen i Nordkorea garanterar på liknande sätt föreningsfriheten men i praktiken har regeringen total kontroll över arbetstagarna.

I Kina, Laos och Vietnam innehåller lagarna föreskrifter om en enda facklig centralorganisation vilket hindrar arbetarna från att bilda och gå med i fackföreningar de väljer själva. Även där föreningsfriheten och organisationsrätten erkänns i lag nonchaleras rättigheterna ofta i praktiken. I länder som Hong Kong, Malaysia, Macau och Maldiverna är det i regel svårt för fackliga organisationer att få arbetsgivarna att erkänna dem som part i kollektiva förhandlingar.

Organiseringen av arbetare i frizonerna är oerhört svår, särskilt i södra Asien. Även där arbetstagarna får bilda fackföreningar avråder ofta arbetsgivarna detta, exempelvis i Fiji och Sri Lanka.

Svårigheterna förvärras dessutom av att de som försöker bilda fackföreningar ofta blir straffade. I länder som Bangladesh, Indien, Indonesien, Kambodja, Malaysia och Filippinerna försöker arbetsgivare också slå sönder befintliga organisationer och bland tvingas arbetare gå med i ”gula” fackföreningar, vilket under 2010 förekom i exempelvis Filippinerna.

Arbetsmarknadslagarna i många länder i Asien är oroväckande eftersom de fackliga rättigheterna sällan har tillräckligt skydd. Särskilt strejkrätten begränsas av många restriktioner och deltagare i olagliga strejker kan drabbas av hårda straff, inklusive fängelse. Myndigheterna i flera länder har också makt att avbryta en strejk. Offentliganställda i Japan, Indien och Sydkorea har begränsade fackliga rättigheter och får inte strejka. I Pakistan och Sydkorea ändrades arbetsmarknadslagarna under 2010, till löntagarnas nackdel. I Taiwan, å andra sidan, medförde förändringar i arbetsmarknadslagen flera betydande förbättringar.

IFS kränkningar av fackliga rättigheter 2011
Översättning: Kerstin Wallin

Upp