2011 års rapport

Årets rapport ges ut samtidigt som stora förändringar pågår i arabvärlden, där människor mobiliserar sig för sina mänskliga rättigheter. Den här rapporten visar hur man i samma länder nekar löntagare deras grundläggande rättigheter i arbetslivet. Den visar också att regeringarna misslyckats med att ge miljoner människor, i synnerhet de unga, anständiga arbetsvillkor. Situationen är särskilt allvarlig i arabländerna och ligger bakom de massiva krav på reformer där. Men frånvaro av rättigheter på arbetsplatserna är inget som bara kännetecknar Mellanöstern.

Den här rapporten, som omfattar 143 länder, dokumenterar att föreningsfriheten och rätten till kollektiva förhandlingar fortsätter att urholkas över hela världen. Sysselsättningskrisen, som utlösts av den globala finanskrisen, finns i alla regioner eftersom politikerna i stor utsträckning misslyckats med att göra de förändringar som krävs för att skapa sysselsättning. Regeringarna har utan vidare svalt retoriken från de fria marknadskrafternas förespråkare, på bekostnad av både löntagarnas familjer och de nationella ekonomiernas stabilitet och framtid. Stora banker, finansinstitut och storföretag har fått dominera ländernas politik medan arbetslöshet, fattigdom och otrygghet fortsätter att växa. De djupa klyftorna i samhället, som störtade världen i den ekonomiska krisen, fortsätter att växa och kränkningar av den grundläggande internationella arbetsrätten är i sig den största orsaken till ojämlikheten.

Samtidigt som de globala trenderna går allt fortare, utsätts fackliga organisationer i många länder för hårt förtryck från regeringar och arbetsgivare. Under år 2010 dödades 90 människor för att de deltog i fackliga aktiviteter och 75 hotades till livet. Rapporten omfattar också omkring 2 500 gripanden och 5 000 avskedanden av fackliga medlemmar. Många fall blev dock aldrig rapporterade, på grund av rädsla och hot som är vardag för många fackligt aktiva.

Än en gång är Nord-, Central- och Sydamerika de farligaste regionerna. Siffrorna över dödade är fortsatt höga i Colombia (49) och Guatemala (10). Ytterligare 20 mordförsök dokumenterades i Colombia och två i Guatemala. Fackligt aktiva mördades också i Bangladesh, Brasilien, El Salvador, Filippinerna, Honduras, Pakistan, Swaziland och Uganda. I Iran hängdes en medlem av lärarfacket efter en ”rättegång” som kränkte också de lägst ställda kraven på rättvisa, trots internationella protester.

I Burma, Filippinerna, Kambodja, Djibouti, Ryssland, Honduras, Iran, Nepal, Nicaragua, Nigeria, Mexiko, Swaziland, Zimbabwe och Vitryssland fortsatte fackliga organisationer att arbeta trots våld och ständiga hot. ILO-delegationen som undersökte förhållandena i Zimbabwe bekräftade att regeringen gör sig skyldig till systematiska kränkningar av de fackliga rättigheterna. I Djibouti uttryckte ILO en djup oro över regeringens totala brist på vilja att lösa flera fall av kränkningar av fackliga rättigheter.

Innan folken reste sig i arabvärlden drabbades de som deltog i strejker och andra fackliga aktiviteter av våld och gripanden. Men hoten förekommer inte bara där. I rapporten finns också fall från Bangladesh, Filippinerna, Egypten, Förenade arabemiraten, Indien, Iran, Jemen, Kambodja, Nigeria, Panama, Qatar, Sydkorea och Tunisien. I Iran svek regeringen sitt löfte att släppa Mansour Osanloo, ledare för busschaufförsfacket i Teheran, och fängslade ytterligare minst sju personer, varav en dömdes till spöstraff. I Panama sårades runt 700 personer och 101 greps när myndigheterna bemötte löntagarnas protester mot att viktigt lagstadgat skydd i arbetet avskaffades.

Förbud mot facklig verksamhet fanns kvar i flera länder, som Burma, Saudarabien och Förenade arabemiraten. Men allvarliga begränsningar av strejkrätten och fackliga aktiviteter har gjort fackligt arbete nästan omöjligt även i andra länder. Inom branscher som jordbruk, offentlig sektor och hushållsarbete gör förbud eller begränsningar för fackligt arbete på flera håll att anställda inte kan organisera sig. Samma sak blir resultatet av vaga definitioner av ”oumbärliga tjänster”. System med en enda regeringskontrollerad facklig organisation fanns också kvar i Kina, Laos, Nordkorea, Syrien, Vietnam och andra länder.

Andra stora brister som dokumenteras handlar om svag eller ingen uppföljning av lagar och förordningar, brist på investeringar i yrkesinspektion, brutal behandling av migrantarbetare i alla regioner och i synnerhet i gulfstaterna, samt exploatering av framför allt kvinnlig arbetskraft i världens frizoner.
Några av världens rikaste ekonomier finns också med i rapporten. I framförallt USA har rätten till organisering och kollektiva förhandlingar angripits redan 2009 och tidigare, och under år 2010 intensifierats.

IFS främsta uppgift är att försvara och främja löntagarnas föreningsfrihet och rätt till kollektiva förhandlingar. Våra solidaritetsinsatser för arbetstagare vars rättigheter hotas, direkt eller genom internationella organ som ILO, har och kommer alltid att prioriteras högst inom IFS. Vårt arbete genom globala institutioner och möten – bland annat FN, G20, IMF, Världsbanken – kommer även i fortsättningen att sätta dessa grundläggande rättigheter i främsta rummet. De är oumbärliga inte bara för mänsklig värdighet och social rättvisa utan också för att utrota fattigdomen globalt och skapa hållbar utveckling.

Sharan Burrow, IFS generalsekreterare

IFS Kränkningar av fackliga rättigheter 2011
Översättning: Kerstin Wallin

Upp